Hjalmar Krokfors´ dikt ”Syster Visa måste vara en av de vackraste dikter som skrivits om den lyriska vistraditionen. Vi behöver alla en plats dit vi gärna återvänder. En plats där vi känner oss starka och hela och där naturen, anhöriga och vänner, våra minnen och kulturen är delar av vårt jag.
Varje mänska behöver en bit jord att stå på, ett träd att luta sig emot och en rymd att andas i.
Vad är denna diktens syster, visan, som trivs i längtans landskap? I den förenas ord och toner, sinnesintryck och känslogensvar. Den lever med ljuset och lättheten i den dansande glädjen, och tröstar oss i vår egen sprödhet när sorgen drabbar oss, och för oss till det omedvetna, där vägen till förhoppningar och insikten finns.
Visa, visa, syster min
barn av den blonda natten
längtan vandrar i slättens mil
vid din sida och al och pil
skuggar åarnas vatten.
Upp skall jag stå från mitt gråa hus,
väggsmed och spindelvävar!
Du är så svindlande spröd och ljus,
sommarens doft och lövens sus
darrar i dej och bävar.
Smärtans tröskel och sorgens hus
stilla din fot beträder,
sval är din hand på orons brus,
mörkret viker och varder ljus,
visa som tröstar och gläder!
Aldrig den sveks som blev din vän,
syster, syster kära!
Nu vill du gå i vår hage igen,
blåsa din flöjt; det är länge sen
sommaren var oss så nära!
Noterna kan laddas som PDF här