Efter ett långt äktenskap med diktaren till Syster Visa (Hjalmar Krokfors) skrev den 74-åriga Viola Renvall en kärleksförklaring till sin man, om deras ordlösa samtal: att vila tillsammans, att dela en måltid, att leva i den natur vi är beroende av, att möta tilliten i den andras rörelser, att vänta att det mörker som hindrar oss att leva helt och fullt ska upplösas och utplånas av tiden.

I den intima dikten reflekterar poeten först över vad de gör tillsammans och sedan över det ännu underbarare, det de anar om varandra. Trots alla kortvariga relationer och snabba upplevelser ser antagligen de flesta av oss fram emot en hållbar och varm relation. Det intensiva livsäventyr som vi som unga upplevde eller drömde om förändras med åren till en längtan efter kärlekens trygghet, gemenskap och stabilitet.

Noterna kan laddas som PDF här