Dikten finns i en samling samtalspoesi som Lillemor Eklund skrev i början av 2000-talet när hon besökte och samtalade med äldre personer i Houtskär. År 2005 drabbades hon själv av förlorat närminne.
I hennes dikt möter vi den verklighet som drabbar dessa personer och deras anhöriga när den invanda tillvaron plötsligt ger vika och de anhöriga blir främlingar. Vad händer? Vad skall vi göra?
Kanske vi kan inse det oundvikliga, och söka tröst i att det i mörkret kan finnas vilda och vackra drömmar.
När jag
inte längre
kan uttala mitt namn
När tystnaden
har lagt sig
som en sten
över alla mina tankar
Håll om mig då
Vyssja mig till ro
Viska mitt namn
om och om igen
tills jag vet
vem jag är
Önska mig
vilda och vackra drömmar
i det mörker
som fångat mig
håll min hand
en stund
följ mig en bit på vägen