Dikten finns i en samling samtalspoesi som Lillemor Eklund skrev i början av 2000-talet när hon besökte och samtalade med äldre personer i Houtskär. År 2005 drabbades hon själv av förlorat närminne.

I hennes dikt möter vi den verklighet som drabbar dessa personer och deras anhöriga när den invanda tillvaron plötsligt ger vika och de anhöriga blir främlingar. Vad händer? Vad skall vi göra?

Kanske vi kan inse det oundvikliga, och söka tröst i att det i mörkret kan finnas vilda och vackra drömmar.

 

 

 

När jag

inte längre

kan uttala mitt namn

 

När tystnaden

har lagt sig

som en sten

över alla mina tankar

 

Håll om mig då

Vyssja mig till ro

 

Viska mitt namn

om och om igen

tills jag vet

vem jag är

 

Önska mig

vilda och vackra drömmar

i det mörker

som fångat mig

 

håll min hand

en stund

följ mig en bit på vägen

 

 

Noterna kan laddas som PDF här

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finlands svenska sång- och musikförbund 2015